Hoppa till innehållet

Du är här:Start > Reportage > Tio frågor

Tio frågor

Reportageserien “Tio frågor” fortsätter. I dessa reportage får du möta olika personer som är viktiga för oss på Kristinaskolan. Angelica är en av dem med ett stort hjärta för Kristinaskolan, först som förälder och sen som lärare.


Berätta, vem är Angelica Prybil?

Jag är mamma till tre underbara barn som nu är vuxna och jag är mycket stolt över dem. Jag är gift med Dick och vi bor i Lövgärdet. Jag är lärare i klass 2 och jag blir glad när jag ser att barnen lär sig och utvecklas och när de är snälla mot varandra. Jag brinner för språkutveckling och älskar att läsa elevernas texter.


Några ord, som vänner säger om dig!

Oj svårt, snäll, en kämpe, lagar god mat.

Vilket, eller vilka fotbollslag håller du på?

Jag tittar väldigt sällan på fotboll, men det kan vara kul att vara med på en fotbollskväll ändå bara för att se andras glädje och engagemang.


Om du fick en miljon kr i handen, vad skulle du göra då?

När jag var yngre svarade jag alltid att jag skulle bygga ett barnhem i något fattigt land. Numera tänker jag att alla barn behöver en egen familj och jag kanske skulle använda pengarna till att jobba mindre så att jag kunde ta hand om ett barn och ge det massor av kärlek.


Vad är bra med Kristinaskolan?

Människorna som arbetar här är fantastiska. Vi är ett team som stöttar varandra och uppmuntrar varandra. Det är också fint att kunna be med kollegorna över det som känns svårt. Jag älskar eleverna på Kristinaskolan. De är “extra allt” och de ger mig så mycket. Kristinaskolan är en liten skola med ett stort hjärta. Eleverna möts av ett stort engagemang och personalen gör sitt yttersta för att möta varje barns behov.


Har du något särskilt minne från dina år på Kristinaskolan som du vill berätta?

Några av mina starkaste minnen har jag från när mina barn gick på Kristinaskolan. Det var innan jag började arbeta här. När jag satt på skolavslutningar och såg dem sjunga. Jag var så stolt och glad att jag grät.


Hurdan är en god elev?

Oj, den var svår. Jag tror att det går bra för alla elever som inte ger upp. Kunskap är något som eleven skapar genom att lyssna, fundera, undra, jobba, träna, träna, träna, pröva och försöka igen. Jag uppskattar också väldigt mycket alla elever som kan visa omtanke och som vågar erkänna när de råkar göra fel.


Du brinner för språkutveckling. Berätta.

Jag har nog alltid varit intresserad av språk. Språket är ju på något sätt redskapet för all inlärning. När jag var barn samlade jag på svåra ord och jag tyckte om att prova dem i olika sammanhang. Som tonåring började jag att läsa väldigt mycket skönlitteratur. När jag var 15 år bodde jag i Dominikanska Republiken ett tag och lärde mig flytande spanska. Jag började förstå vikten av att kunna uttrycka sig bra och att kunna anpassa språket till olika miljöer. Som ung vuxen fick jag egna barn och jag hade många vänner och bekanta som fick barn samtidigt. Jag började fascineras av hur olika de språkliga miljöerna var i olika hem. Jag såg att mina vänner hade olika sätt att prata till eller med sina barn.


När jag sen gick min lärarutbildning fördjupade jag mig i frågor kring muntlig och skriftlig språkkultur. Jag kom fram till att man genom att använda mycket berättande och återberättande i skolan kan ta tillvara på den muntliga kulturens styrkor, där man ofta använder sig av t ex upprepningar och fasta uttryck. På så sätt kan man arbeta med att stärka elevernas ordförråd samtidigt som man förbereder dem för skriftspråkets strukturer. De barn som kommer ifrån hem som är mer präglade av den skriftliga kulturen har med sig ett mer analytiskt tänkande och ett bredare ordförråd som även innefattar ämnesspecifika ord. De är vana att få muntliga förklaringar på företeelser i sin omgivning som liknar de texter de senare möter i skolan.


På Kristinaskolan arbetar vi språkutvecklande. Det handlar dels om att vi arbetar med berättande och återberättande och dels att vi jobbar mycket med att förbereda eleverna för läsning av olika typer av texter. Vi går igenom innehållet, förklarar orden, visar bilder och förklarar sammanhang innan eleverna får läsa texten. I det språkutvecklande arbetet är det även viktigt att gå från det konkreta till det abstrakta, att undersöka saker handgripligt och att involvera alla sinnen för att sedan sätta ord på det man undersöker.

Vad är ditt livs bästa minne?

Det är nog när jag fick mitt första barn. Det var en mycket stark och vacker upplevelse. Det var förstås fantastiskt när mina andra barn föddes också och jag älskar dem alla lika, men den första upplevelsen var speciell.


Vad betyder tron för dig?

Min tro är som en fast klippa att stå på, när allting annat vacklar. Det är en trygghet. Jag tror på att jag är älskad av Gud. Det finns mycket här i livet som är svårt och mycket som jag inte förstår, men den tillförsikten har burit mig hittills och det är jag tacksam över.