Hoppa till innehållet

Du är här:Start > Reportage > Tio frågor

Tio frågor

Håkan Junholt från Linnarhult i Angered har varit en del av Kristinaskolan i många år, först som förälder, senare i styrelsen och nu de senaste åren som klassmorfar. När han kommer är det alltid barnen och skolan som han har i fokus, men vi är nyfikna på denne härlige man och ville gärna ställa tio frågor till honom.

Berätta, vem är Håkan Junholt?
Först och främst en benådad syndare som föddes på nytt 4/6 1974. För övrigt upplever han sig ibland som en fågel, som älskar att sjunga, men som inte kan bygga bo, därtill alltför ohändig. Ändå man till en hustru, far till tre döttrar, morfar till nio barnbarn och klassmorfar till många flera.
Fem ord, som vänner säger om dig!
Fråga mina vänner. Själv kan jag inte.
Vilket, eller vilka fotbollslag håller du på?
Jag håller på att frigöra mig från de grönsvartrandiga (GAIS). Något annat lag har inte legat på mitt hjärta.
Du har engagerat dig för Kristinaskolan i 30 år, på olika sätt. Berätta!
Först genom mina barn; Amelia, Carla och Linnea, som alla tre gått på Kristinaskolan. Från början förälder med städ- och underhållningsplikt av skolan, sedan 11 år i styrelsen, mestadels som sekreterare.
Har du något särskilt minne som du vill berätta?
Jag minns en skruttig buss vi hade, när vi gjorde utflykter med barnen och som vi skulle förbättra genom att lägga in en ny golvmatta en dag. Det var liksom villkoret för att vi skulle få låna bussen. Det blev ett arbete som aldrig tycktes bli färdigt, fastdet drog ut på tiden ända in på natten. Med tröttheten kom irritationen och vi var tvungna att ge upp och åka hem. Men det fina var att det var mycket av föräldrainsatser de första åren i skolan och det var tvunget för skolans fortbestånd.
Hurdan är en god elev?
Svaret ligger i betraktarens öga, tycker jag. En elev som förstås, där han befinner sig, kan bli en riktigt god elev.
Vad tyckte du om när du själv var barn och gick i skolan?
I de första klasserna var läsning mitt favoritämne. Högläsning var jag bra på, och rättskrivning. Därför är jag gammalmodig i mitt tyckande att rättstavning är viktig, (men det fixar ju datorn numera har jag förstått. Ack ja.) och svenskan är vacker och måste bevaras.
Varför vill du vara klassmorfar på Kristinaskolan istället för att vara pensionär?
Även som klassmorfar är jag pensionär. Men jag förstår frågan. Jag vill inte bryta banden till den skola som jag fick se födas en gång, och som mina barn gått i. Men framförallt tycker jag om barnen. Det är så mycket genuint gott i dem och det slumrande barnet väcks i mig på nytt.
Vad gör en klassmorfar?
Älskar barnen och hoppas att de känner det. För övrigt hjälper jag till under lektionerna med svar på deras frågor bl.a. och små uppgifter som Heléne (i vilkens klass jag är) vågar anförtro mig, och hon är modig. Ibland är jag med i aktiviteter på skolgården och jag äter också med barnen.
Vad betyder tron för dig?
Ett fundament som sätter stopp för det fria fallet och samtidigt en språngbräda uppåt. Men först och främst är det gemenskap med och vila i Jesus, Guds fadersomsorg och den Helige Andes ledning.